En dag som denna.

Jag kan inte förstå hur man kan "glömma bort" sitt barn , aka, prioritera andra saker före sitt barn. Jag blir lika chockad varje gång. Det är helt ofattbart, hur kan manleva så? hur kan man somna om nätterna? saknar man inte sitt barn?  Häromdagen skulle Tristan ringa till sin far, hanfick inte prata alls länge förrens jag skulle ta luren enligt honom, då fick jag utskällning för att Tristan hade ringt!? WTF. Nej jag fattar absolut ingenting, och värre är ATT INGEN i hans omgivning säger något!? Jag kan ju alltid hoppas att han kanske springer på min blogg eller någon i hans närhet, en tankeställare, en smäll på käften. Jag vet inte jag är bara så arg. Hur kan man göra så mot sitt eget barn!?

Kommentarer Tack.

_____________________________________________________

Till nåt helt annat & mycket roligare!

caspian kan vända sig åt alla håll & kanter nu haha han är så söter så min lilla pluttis! & snart ska vi fan härifrån!!! Räknar ner nu, 2 veckor nånting kvar bara!! Lövely. Va förbi Tristans nya dagis häromdan åxå det är inte klart ännu de bygger fortfarande påt. haha

Ptjaaaa.

Jag har de bästa barnen - Jag älskar er.