Sjuklingar

Har vart dålig hela helgen, men idag känner jag mig bättre. Dock vaknade Fisen med ont i örat & svullen KÖRTEL IGEN. Suck. Stackaren bara skrek & tog sig för örat:(
Men nu mår han lite bättre efter ha blivit nerbäddad i soffan med en glass i handen:)!

Träningen har ju blivit lite åsidosatt nu ett par dagar(nästan en vecka!!!)) Det ger mig sån jävla ångest!!
Men försöker tänka på att kroppen behöver vila ibland helst vid sjukdom! Men imorgon blir det nog ett varv i spåret iaf:)

Att ta farväl

Idag var Dagen, Dagen då man skulle få ett "avslut" om man nu kan säga så. Vi fick säga farväl, alldeles för tidigt. Det var väldigt vackert och härligt att få se alla människor som hon på något sätt rört. Självklart var det jobbigt, sjukt jävla jobbigt. Det är ORÄTTVIST, varför just hon?
Men som jag nämnde i ett tidigare inlägg så tror jag & hoppas att de döda fortfarande finns med oss vid vår sida, varje dag.

Du finns i våra hjärtan & tankar, nu och för alltid.

Minnessång

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band


Imorgon ska Tommy ta med sig barnen och åka till blommor, då vi inte ville ta massa kort idag & så får barnen vara med och se blommorna, så kort kommer....

Ta vara på Livet, imorgon kan vara din sista dag.

En del av mig.

HELA MÄNNNISKAN går i förskolan och skolan

Waldorfpedagogiken vill utveckla hela människan - tanke, känsla och vilja. Teoretiskt, konstnärligt och praktiskt arbete integreras så långt som möjligt. Undervisningen ger näring för hela personligheten och reduceras aldrig till enbart inlärning.

Kunskapsinhämtande och fostran utgör en helhet genom att stoffet väljs och presenteras så, att det i varje stadium anknyter till barnets egen utveckling och hjälper denna framåt. I det skolförberedande stadiet är det viktigast att grundlägga kvaliteter som gör att det senare kunskaps- inhämtandet och den personliga utvecklingen kan ske utan stress. Ett barn som kommer till skolan med svaga sociala färdigheter, brist på varaktiga vuxenkontakter, utan trygghet eller med svagt självförtroende är redan på efterkälken.

FÖRSKOLAN - LÄRA GENOM HÄRMNING
Tillsammans med oss pedagoger växer barnet, han/ hon får vara med/delaktig i alla våra aktiviteter. Bakar bröd varje morgon, gör vår egen marmelad, äpplemos. Diska, måla, ja allt du som förebild gör sätter sin prägel hos det lilla barnet. Barnet använderer ALLT det hon/han ser i leken sedan. Hos oss finns det endast leksaker i naturmaterial, vi syr våra dockor själva, stickar band mössor (listan kan göras lång) sågar till klossar. U name it! Det härliga med detta är att barnen får VARA MED i skapandet, det finns inga FÄRDIGA leksaker. Stora skynken används flitigt tillsammans med en träställning som snabbt kan bli en koja eller varför inte ett slott?

Maten är en stor del utav vår pedagogik.

”Tänk efter. Vad smakar bäst? Den färdiga lingonsylten från affären? Eller den du själv gjort av lingon du plockat?
Köper du en burk lingon får du en abstrakt produkt som är kopplad till ett pris. Den är kanske billigare. Men du vet inte varifrån den kommer. Du har ingen personlig relation till den.
Har du själv plockat lingonen bär du med dig hela upplevelsen av bärplockningen när du äter dem. Du minns hur marken doftade, hur du kanske såg en hare skutta förbi eller hörde löven rassla i vinden. Du var en del av det sammanhang i naturen lingonen växte i.
Det gör din egen lingonsylt mycket mer värd än den färdiga varan. Det ger en bättre livskvalitet.”

Thomas Lüthi

Ville bara ge er en liten inblick i en del utav mig, det jag håller mest kärt efter min familj. Fråga gärna!

Ilska.

Just så känner JAG just idag.

Det är tur att ingen dag är den andra lik!

Beställde blommor idag, till begravningen.
Det är fan inte rätt, en mor ska inte behöva begrava sitt BARN.
Orättvist är bara förnamnet.

Dagarna går & livet flyter och på, precis som förut, Nästan.
Inom oss där ingen annan jävel ser där gömmer vi allt det där jävliga.


Igår var en sån där dag då man inte känner sig förtjänt utav ordet mamma.
Satt och målade upp en sån jävla fin bild förut.
Ungarna lekte snällt på sina rum, med varandra eller själva. Morsan står & trampar/svettas på crossen, när morsan sedan crossat färdigt går hon och tar ett hett bad helst med skum i.
Tvättar håret noga, kanske rentav rakar det där svarta på benen som snart har överbemannat dem totalt. Och under heeeela tiden leker barnen snällt på sina rum, själva eller med varandra.

Trodde du på det själv eller? Den verkliga bilden.
Morsan står & toksvettas på crossen den ena ungen skriker att han vill SPELA den andra ungen hänger i crossens ena trampa & hänger med fram & tillbaka, fram & tillbaka medans han grinar högljutt ammma mammma ammma. Den andre ungen skriker fortfarande om det där JÄVLA spelet, morsan hoppar ner ifrån crossen drar fram datorn & sätter på en film åt kidsen så hon iaf minst får hinna klart med crosspasset. Phuuuuu upp igen å´hej! efter 4,30 minuter skriker dem igen. Filmen är slut och ungarna börjar bli mer och mer aggressiva mot laptopen. Ska det vara så förbannat svårt att bara vara snälla rara söta barn som leker fint på sina rum i 20 minuter???!! Här blir morsan ännu mer irriterad om det nu går? Efter ha gjort iordning en spellista på youtube åt dem får morsan köra klart sitt crosspass preeecis. Sen är det dags igen, kvällsmat bollibompa, borsta tänderna, söva. Under hela tiden ser morsan skumbadet framför sig som belöning i slutet på denna otroligt jobbiga dag. MEN där sprack det, Skit åxå, ungen hade ju sovit i 2 timmar på dagis JUST IDAG, Just tamefan IDAG! Sitter i soffan & buffar... nu somna han vågar jag gå upp med han utan att han vaknar? nää jag väntar en stund till, när jag väl tar mig i kragen och går upp med han så visst fasen vaknar han såfort jag lägger ner han i sin säng.
Slutkläm.
Morsan fick gå och lägga sig i SIN säng i SINA svettiga kläder och SITT svettiga hår tillsammmans med en unge som vägrar somna själv.
Det vart inget skumbad Idag heller, och de där svarta kaluffserna på bena får fortsätta sin bergsklättring.

IM Out.

And life goes on, fast vi inte vill eller orkar.

En vecka har snart gått sen det overkliga hände. Verkligheten står runt hörnet & rutiner , dagis, jobb knackar på dörren.
Kanske kan det vara bra att återgå till det normala?

Vi har iaf haft det mest mysigaste besöket här ett par dagar! Mitt fina syskonbarn Theo! Så himla söt!!

Saknar HAN redan, självklart de andra 2 åxå, men mest Theo:-)

Vi har haft en mysig helg, med god mat härligt sällskap, skönt att tänka på något annat ett tag! Försökte ge mig på ett pass zumba idag men benen är helt slut! Måste nog vila dem ett par dagar, kanske blir en kortis på crossen imorgon kväll, beroende på hur de känns då!

Mina fina killar i sina nya kepsar!

fingrarna har gått i lås

Ett oskrivet blad
Tusen tankar, känslor, ändå är det som att fingrarna är fastfrusna

Vi kavlar upp våra ärmar och kravlar oss upp
Igen

Andra tankar för att fungera, idag.

För att få tankarna på annat.
Startade morgonen med ett pass på crossen efter det ett pass framför zumban, dte är roligt när man ser framstegen!


Detta är taget i början av träningen.

Detta är taget idag.

Sjukt galet nöjd över mig själv är jag!

Caspian väckte oss på ett knasigt sätt idag, han är så himla go vår lilla fis!

..........................

Du borde inte få finnas, Jävla sjukdom!

I den nakna mörka sanningen gömmer vi oss
Rädda för att visa vårt sanna jag
Då kan ju någon tro att vi inte är starka
Vi går på tå på det krossade glaset vi kallar mark
Tyst! Tänk om någon hör oss!
Va du än gör se dig för fan inte om!

Jag tände lampan
Skrek ut all min ilska
Grät tills det inte fanns några tårar kvar
Se på fan, jag är STARK ändå.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~


Satt länge och försökte hitta en bra rubrik, men det går fan inte! I skrivande stund ligger en vän/ familjemedlem för döden. Det är så sjukt, någonstans därinne visste vi ju detta , men inte nu för fan, inte än! Hon skulle få 2 år, hon fick 15 veckor. Så jävla orättvist, men cancer är en orättvis sjukdom som inte borde få finnas!

Vad gör man nu? Kan inte någonsin och vill inte veta hur det skulle kännas om det var min syster som låg där.
Kvinnan är en stark person som starkt kämpar in i det sista, hon har alltid varit stark, kanske måste vi storasystrar vara det?
Knappt fått leva halva sitt liv och ett barn på 5 år, caspians kusin....

Jag vet inte vad jag vill med detta, jag känner bara att jag måste få skriva av mig lite, det måste man väl få göra? Kanske lättar det någonstans kanske inte.

------------------------------------------------------

Fan jävla skit.
Idag kom samtalet de ska stänga av respiratorn nu, låta henne somna in.
Orättvist men fridfullt, ingen mer smärta.

När man hört om cancer har man alltid tänkt att det där händer aldrig mig eller nån jag känner, det kändes so fucking långt bort!?
Men sen dog min mormor i lungcancer och efter det kändes det helt plötsligt så nära inpå, alla hade någon de kände som fått det & tyvärr gått bort.

Det sjuka är att det går så jäkla fort! Min mormor försvann på bara några veckor, man hann inte tänka säga allt man ville få sagt, men jag hoppas & tror att alla vi förlorar stannar kvar hos oss efter slutet. På något sätt finns dem här och vakar över oss...

ÑI kommer alltid finnas i våra tankar, idag, imorgon, förevigt,

All Kärlek Fia
2012-01-03