Ja för de som inte vet, som inte har en aning. Min son träffar sin far kanske ca. 1 gång i månaden(ibland kan det vara 2) Wow!? Pappan ringer ALDRIG, utan det är vi som får ringa(och som det skrevs här under så uppskattades det inte heller.) Jag vill inte vara elak, sätta igång ett bråk eller what so evver. men jag blir så fucking pissed off när det gäller ett barn, ens egna barn.
är det något sjukligt?Jag avslutar med att citera det Som lena sa här nere, ett samtal från ens son som man knappt träffar borde istället LYSA upp ens vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar