And i quote

Utdrag ifrån AW´s diskussionsforum, som ni kan finna här !

utdrag ur en tråd i hennes diskussionsforum: "när jag ramsar utanför dörren börjar han dunka huvudet så hårt i spjälsängens kant att den flyttar sig. Jag går in igen och solfjädrar. Så fort jag kommer in lägger han sig ner men han tycker inte om att bli fasthållen men jag härdar ut tills han ligger still när jag lättar lite på trycket av mina utbredda händer. Ramsar ut. Samma visa igen, så fort jag vänt mig bort från sängen vaknar han igen.
0416 har klockan hunnit bli nu. Han skriker och dunkar huvudet jättemycket i sängen. Jag ramsar först bestämt, sedan argare och med massor med magstöd x10-12. Hjälper inte. Otäckt. Jag går dock inte in för det känns som det inte hjälper.
0417 tystnar han och jag förösker börja bekräfta. Han blir arg igen när jag börjar prata.
0418 påminnelseramsar jag och han skriker och dunkar. Jag går på toaletten (är precis bredvid rummet) och han tystnar.
0420 börjar han igen. Går in och ska solfjädra. Så fort jag kommer in kastar han sig ner i liggande och jag bara lägget tillrätta och går ut. Nu är det så jobbigt att jag gråter och går in och väcker maken. Jag påminnelseramsar också men går inte in.
0422 har jag påminnelseramsat flera gånger och han tystnar och jag bekräftar flera gånger innan jag får sista ordet-det känns viktigt. Jag går in till maken i sovrummet och gråter och vi kramas.
0424 börjar han dunka igen och det är så vidrigt hemskt att jag mår illa. Påminnelseramsar från sovrummet och han slutar dunka efter en stund och jag bekräftar lite tyst. Osäker på om han hör.
0428 har han somnat

0559 vknar och smågnäller. Ramsar x4. Får påminna varannan minut men han tystnar och jag får sista ordet kl 0603.
0607 gnäller men tystnar när jag mjukt ramsar
0615 vaknar och börjar genast dunka sitt huvud. Jag ramsar, han blir argare men slutar efter ett tag att dunka och gråter bara.
0619 har han tystnat och jag bekräftar med en mjuk, glad ramsa.

När vi gick in i morse har han blåmärken i pannan, sängen har flyttats säkert en halvmeter ut från väggen av hans dunkande."

--

"Natt 16
Precis som föregående natt skulle D sova på bortaplan i svärmors mörka klädkammare i resesäng.
19.44 - 19.50 Läggs. Ramsas x multum.
19.52 - 19.55 Vaknar av att pappa lägger in bebisvakten. Onödigt.
22.15 - 22.20 Vaknar, ramsar. Sänker rösten undan för undan.
23.53 Ramsar kort.
02.13 - 02.15 Gallskriker, ramsar. Sänker rösten undan för undan.
05.13 Gallskriker, ramsar.
06.50 Gallskriker. Svår att lugna. Dunkar i huvudet. Vi gör morgon med hjälp av väckarklockan. Mamma går upp med honom."

"Natt 19
19.44 - 19.50 Läggs av mamma. Ramsas i fyra omgångar, somnar, trots att pappa var borta under insomningsprocessen.
21.21 Vaknar, skriker. Avvaktar tills han dunkar i huvudet.
22.14 - 22.37 D skriker och hostar. Uppenbarligen har han ont i halsen. Vi har sett att det var på gång. Har varit snuvig under dagen. Det gör mer ont ju mer han skriker. Han är rädd. Svårt att andas. "

Finns det ens några ord?

Som en god vän till mig sade,
Hon har säkert hjälpt många och visst kan hon en del om barn. Men med tio goda råd kommer dessvärre några rena uppmaningar till kränkningar och övergrepp, och det ska jag länka till så fort jag kommer hem till datorn. AW må ha många barn och barnbarn, varav ett av dem faktiskt ger ut en bok i januari om sin uppväxt (och det är inget positivt som skrivs däri...) men hon är ingen barnexpert för det. Det är som att säga att för att jag har krukväxter hemma är jag en botaniker liksom. Hon antar att alla barn är stöpta i en form och det gör mig galen.

Jag vet också att AW inte utformar skrikmetoder. Men enligt mig är buffande, ramsande och solfjädrande precis lika illa som att låta barnet skrika. Det handlar om att inte lyssna till barnets signaler och det är oförlåtligt. Visst har det funkat på många barn, det är inte min poäng. Poängen är alla barn som inte tar till sig av dessa metoder och som kanske behöver nånting annat för att komma till ro. Låt säga en förälders närhet? Hennes råd förutsätter att du som förälder styr över barnets sovvanor och det kan man enligt mig aldrig göra med ett litet barn. Det kanske får önskat resultat men till vilket pris? Barn som slår huvudet i spjälsängen så den flyttar sig en halvmeter från väggen? Eller får blödningar i hjärnan? Som kanske bara blir otrygga och inser att hur mycket jag än tigger, ber och skriker efter förälderns uppmärksamhet så får jag bara en ramsa till svar? Jag har väldigt svårt att ta till mig detta... Någon kallade det "detachment parenting" och det tycker jag var mitt i prick.

/ L.P

PUNKT!