Men det skiter jag fullständigt i.
Nu får det fan vara nog.
EXAKT när fanns du där för mig? När jag satt framför dig med kökskniven i handen och skärde mig? Eller kanske den gången du kastade ut mig hemifrån? Eller vadå den gången, de gångerna. Eller kanske den gången du ringde & hotade med att polisen skulle komma & hämta upp mig? Alla gånger jag mått dåligt, så dåligt att jag inte funnits, endast skuggan utav mitt forna jag, vart var du då? Mina barn vet inte ens vem deras mormor är. Hur mycket säger inte det!
"En mamma ska ALLTID finnas där för sina barn, barnen behöver inte finnas där & torka sina föräldrars arslen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar