Ett tomt blad, finns så mycket jag vill få ur mig. Men att formulera sig är svårt.
Alla de dagar DU mådde dåligt, vi fick ta hand om dig, trösta dig, göra dig glad igen. Fast allting var ju från början vårt fel, MITT fel, såklart. Att ständigt känna sig oälskad, som luft. Jag har många ggr försökt få dig att SE MIG men ingenting har funkat, jag har nu på senare år förstått att ingenting JAG GÖR kommer någonsin få dig att SE MIG. Det är svårt att lämna allt bakom sig, det trassliga.. Hur har min uppväxt färgat mig & mitt liv? Det har hjälpt mig att bli starkare, hoppas jag. Ibland stannar jag ser tillbaka & Hatar mig själv, för att jag precis just då lät & agerade Precis som DU.
Min syster & jag har oftast bråkat, DU vände oss emot varandra, men vartefter vi har växt, gjort oss starkare har vi funnit varandra & du kan ALDRIG förstöra det vi har emellan oss, det är ogenomträngligt. Vi förstår nu, det har klarnat.
Snälla låt mig bara få leva mitt liv.
Här är jag sedd, för den jag är, inte för den DU vill att jag ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar