Är något jag & även min syster kanske även mina 2 bröder fått stå ut med under hela vår uppväxt & även vuxna liv. Det är svårt. ibland känner jag mig i 2 delar, ibland skiter jag it glömmer bort..
Har hittat en alldeles kanonfin sida som beskriver hur det är att växa upp med en Narcissistisk Förälder.
vuxnabarn.nu/narcissism/om-narcissistiska-foraldrar/
Det är först nu när jag fått egna barn som jag har sett helheten, overkligheten vi fick leva i.
Det handlar om sånt som sker i det fördolda, bakom fasaden. Den patologiskt narcissistiska föräldern tränar sitt barn till att endast finnas till för att vara en förlängning av henne själv. Det handlar om kroppsspråk. Det handlar om ogillande blickar: ”Den där blicken.” Det handlar om betoning och röstläge. Det är väldigt subtilt, det som sker. Och det är mycket kraftfullt. Det är en del av vem barnet är.
1. Allt hon förmedlar går att förneka. Allt hon uttrycker genom ord, handling, kroppsspråk, blickar, attityder, uppförande och ton går att förneka, bestrida och omtolka. Det finns alltid en lättvindig ursäkt eller en förklaring. Grymhet framställs som kärleksfullhet. Aggressiva och fientliga handlingar framställs som omtanke. Själviska manipulationer presenteras som gåvor. Kritik och förtal är slugt förklätt till oro. Hon vill bara ditt bästa. Hon vill bara hjälpa dig.
Hon säger sällan rakt ut att du inte duger. Istället, varje gång du talar om att du gjort något bra, kontrar hon med något ditt syskon gjorde som var ännu bättre. Eller så ignorerar hon dig helt enkelt. Eller så lyssnar hon bara på dig utan att säga ett enda ord, för att sedan, inom kort, göra något elakt mot dig så du ska fatta att du inte ska ”förhäva dig”. Hon kommer omsorgsfullt att se till att skilja orsaken (din glädje över din prestation) från verkan (sin egen vägran att låta dig låna bilen när du ska åka till prisutdelningen) och låta tillräckligt mycket tid förflyta emellan de båda så att ingen annan, som inte genomgått hennes misshandel, skulle komma på tanken att det finns en koppling.
Jag känner mig liten igen när jag läser allt detta, blir rädd, tänk om jag överför något till mina barn ? Jag hoppas verkligen INTE det, mina barn är mitt käraste & det ska DEM få veta varje dag, varje kväll. Jag älskar er utöver allt annat & ni ska få den bästa uppväxt ni kan få.
Många av hennes förminskningar av dig går ut på att jämföra dig med någon annan. Hon talar om hur underbar någon annan är, eller vilket fantastiskt jobb någon annan gjort inom ett ämnesområde du också jobbat med, eller hur mycket hon gillar någon annan. Det är upp till dig att förstå kontrasten. Utan att säga ett enda ord har hon låtit dig få veta att du inte duger. Hon kommer att förstöra din glädje över någonting du lyckats med bara genom att gratulera dig för det med en arg och avundsjuk röst som förmedlar hur missnöjd hon är, återigen helt förnekande av vad hon förmedlar. Det är omöjligt att konfrontera någon på grund av hennes ton, hennes uppförande eller blicken hon använder när hon ser på dig. Men när din narcissistiska mamma en gång väl dresserat dig kan hon hota med fruktansvärda straff utan att säga ett enda ord. Du vet vad blickarna och tonen betyder. Som en följd är du alltid rädd, har alltid fel, men kan aldrig exakt sätta fingret på varför.
Detta är bara en pyttedel utav vad vi fått utstå, snälla läs hemsidan om ni vill detta är en sjukdom som många barn får växa upp med, men som inte syns.
/Merenwen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar